Jag tänker ofta på två kvinnor jag vet som blir bedragna av sina män. Ingen av dem vet om att det är så. Varken att de blir bedragna, eller att jag vet om det.
En av dem har en blogg jag följer men aldrig kommenterar. Jag följer den egentligen bara av en anledning - för att se när det brakar. När hon får reda på allt som redan många har fått reda på på omvägar. Jag smaskar inte i tragiken i att hon är lyckligt omedvetandes, utan läser för att jag verkligen hoppas att hon genomskådar honom snart. Hur som helst.. jag kan inte säga något till henne. Av invecklade orsaker. Varav en är att jag inte känner henne alls.
Den andra tjejen är en syster till en vän. Hennes man tar varje tillfälle i akt i viska snuskiga inviter i ens öra och så fort hans fru är utanför synhåll har han någon ny vacker kvinna under sin arm. Han är skrytsam med det här. Påfåglar sig i kvinnornas uppmärskamhet och ler malligt när man springer på honom på fester då han är i sitt ragg-esse. När man springer på honom dagtid däremot, när han är tillsammans med sin fru.. kanske på väg till ivf-kliniken där de försöker bli gravida tillsammans, eller på IKEA när de inreder sin nya övernattningslägenhet i stan (antar att det mest kommer vara han som använder den..) så är det skrytsamma leendet långt borta. Jag vet att hon inte ens anar att något är fel.
Hur som helst. Tanken slår mig att det skulle lika gärna kunna vara jag som går runt lyckligt ovetandet i tron om att jag har världens bästa förhållande. Medans andra vet.. läser min blogg, ler över min naivitet, tycker synd om mig, önskar att jag visste, men inte säger ett ord.
För att de lovat någon att aldrig göra det, eller för att de inte tycker att de känner mig tillräckligt väl.
Det är klart att det skulle kunna vara så.
Hemska hemska tanke.
5 kommentarer:
Usch ryser. Ja det är så obehagligt att inte veta, att inte kunna lita på någon annan än sig själv. Så tragiskt att den ena tjejen försöker bli gravid med bedragaren. I det fallet tycker jag att hon har all rätt att få reda på vem hon försöker skaffa barn med. Går det inte att berätta för henne?
Kram från en av dina läsare
Nina> Jag vet, det är hemskt.. men jag har lovat delar av hennes familj dyrt och heligt att inte berätta. En väldigt konstig situation givetvis. Och kanske fegt av mig att inte bryta det löftet också. Tänk om situationen vore den omvända. Hur tacksam man själv hade varit i fall ngn bara sa ngt.
Jag hade velat veta - lætt!
Nej, fy vad äckligt jobbigt.
Tänk om ingen säger något, de blir med barn efter lång tid, skaffar familj, otroheten fortsätter och sedan en dag spricker det!
Varför inte sätta ett stopp för det här innan det hinner gå så långt?
Jag har aldrig varit ens i närheten av din situation så jag kan inte säga vad jag hade gjort (kan tänka mig att det är helt annorlunda när man verkligen är där) men visst hade man själv inte velat bli förd bakom ljuset?
En tanke som slog mig nu, varför vill delar av hennes familj att hon ska fortsätta leva i ett sånt förhållande??! (galet)
Nej, även om det inte blir du som avslöjar det så hoppas jag att hon får reda på sanningen. Hon har säkert nära vänner som man tycker borde öppna munnen...!
Aj. Det gör ont i hjärtat.
Skicka en kommentar