Det senaste veckan:- Har jag brutit kontakten med kompisen. Hon vägrade söka hjälp och var full igen, så jag gjorde slut med en vän för första gången i mitt liv.
- Har jag trott att min mamma var död. När jag såg henne efter krocken på akuten var jag övertygad om att det var så. Tack och lov hade jag fel. Hon är skadad men kommer repa sig.
- Har jag gått igenom en big big familjekris.
- Har jag bestämt mig för att se om terapi kan hjälpa mig deala med gammalt groll jag släpar runt på.
+ Har jag älskat min man mer än någonsin.
+ Har jag sagt upp mig från jobbet.
Mitt huvud snurrar och kroppen är sjukt seg. För att fira att en pissvecka är slut så ska jag ut med några underbara kollegor och ta en drink eller sju nu.
14 kommentarer:
Gött. Det förtjänar du!
Mina två senaste levnadsår har varit lika hektiska som ditt liv verkar börja bli... Träffade min numera man, tog examen från en högskoleutbildning, flyttade till en stad 15 mil bort från min familj och mina vänner, förlovade mig, fick jobb i en stad 13 mil bort från den nya staden, bytte jobb till rätt stad, köpte hus och flyttade in, gifte mig... Och nu försöker vi få barn. Och jag har bara en vikarietjänst så efter årsskiftet har jag ingen aning om vad jag ska göra!
Pust... Kan säga att det är ganska påfrestande när det händer så mycket samtidigt. Svårt att inte känna sig konstigt stressknutig i magen.
Gött. Det förtjänar du!
Mina två senaste levnadsår har varit lika hektiska som ditt liv verkar börja bli... Träffade min numera man, tog examen från en högskoleutbildning, flyttade till en stad 15 mil bort från min familj och mina vänner, förlovade mig, fick jobb i en stad 13 mil bort från den nya staden, bytte jobb till rätt stad, köpte hus och flyttade in, gifte mig... Och nu försöker vi få barn. Och jag har bara en vikarietjänst så efter årsskiftet har jag ingen aning om vad jag ska göra!
Pust... Kan säga att det är ganska påfrestande när det händer så mycket samtidigt. Svårt att inte känna sig konstigt stressknutig i magen.
Svårt att sätta ord mina tankar men du har varit riktigt stark som klarat allt det här. Nu går det bara uppåt. Stor kram och hoppas att du får en helt underbar kväll med en ljusnande framtid i sikte.
Oj. Jag skickar en cyberkram och hoppas att den kommer fram!
Skickar en kram och du ska veta att jag tänker på dig!
Det är ett underbart stöd att ha en man som finns där för en när man verkligen behöver dem.
Hade inte klarat mig igenom att förlora båda mina föräldrar inom en kortare tispreiod utan honom.
Herre jösses vilken vecka! Skitjobbiga beslut du tagit, men jag är övertygad om att det lönar sig i längden. Och jag tycker inte att terapin förtjänar nåt minus. Bra beslut! Hoppas din mamma mår bättre snart, skitläskigt med olycka! :-( KRAM och ta det lugnt, kompis.
Oj, vilken vecka. Häng kvar. Nu kan det ju bara bli bättre.
Lilla Li> Förstår att det känns lite väl krävande livet just nu, samtidigt som det ändå är väldigt mycket kul som händer. Hoppas du kan stressa ner ändå, speciellt om det nu är så att ni vill bli med barn.
Mrs S> Tack fina du! Och förresten, tack för en grym blog. En av de absolut bästa på nätet just nu!
Förhoppningsis> Nej, det är väl just i de stunderna som man värdesätter sin andra hälft mer än någonsin. När man inser vilken trygg underbar punkt de är i ens tillvaro.
Kerstin> Tack snälla du för pepp. Dina ord värmer som alltid!
oj omtumlande vecka! Men du verkar vara gjord av stål såsok du härdat ut... Kul med nytt jobb, grattis och lycka till!
Du får gå hem tidigt å göra allt det där ikväll :)
ta hand om dig!
KRAm
L:)
Oj, det var en tuff vecka.
Skickar en kram!
Trots att det låter klyschigt så kommer du att bli en starkare individ av allt som sker.
Tack snälla Lilian och fru B för välbehövda kramar!
Tänk att det faktiskt kan ge så mycket att ventilera sig med främlingar på nätet, och få så snälla ord.
Hoppas den kommande veckan blir bättre!
Oj oj, så många inlägg jag inte läst och vill kommentera, men detta är det som känns absolut viktigast!!! Hur gick det med mamma? Mår hon bra??? Du får hälsa så gott från mig!
Jag träffade Anna ute i fredags på krogen (du vet hon som var föreståndare på fritids). Hon började gråta när hon såg mig...sa att jag var så lik mamma. Hon hade förlorat sin pappa i cancer precis! :-( Jäkla folksjukdom!!!!
Elenore> Det är bättre nu.. men hon släpar sig fram med rulator och har slagit ut massor av tänder så hon ser hemsk ut. Men blir bättre och bättre tack och lov.
Förstår Annas reaktion faktiskt.. du blir verkligen mer och mer lik Irene. På ett bra sätt alltså. Du hade verkligen en stilig mamma som jag har många varma minnen av. Kände mig alltid varmt välkommen hem till er, och så minns jag att ni var lite udda.. precis som min familj. :)
Cancer är vidrigt!
Skicka en kommentar