Mannen är genomsnäll. Det är en egenskap jag aldrig har värderat speciellt högt, utan snarare rullat lite med ögonen inför. Genomsnälla människor körs ju över, kommer ingenstans, går inte att ta till sig... för det finns liksom inget reserverat i dem. De blir bara lurade för eller senare.
Manipulativa personer som agerar utifrån what´s-in-it-for-me, passion eller ngn annan av tusen drifter som egentligen är rätt osunda allihop.. har jag alltid förstått bättre. Behöver nog inte ens gå in på varför jag alltid resonerat sådär. Arv och social miljö ni vet.
Hur som helst..
Han är annorlunda. Annorlunda från alla andra. Och han är underbar. Det har tagit tid att lära sig älska det här draget, och känna sig trygg med det och att ens vilja vara trygg. När jag ser honom med andra människor, såna som i min värld inte ens förtjänar hans vänlighet så smälter jag. Jag blir irriterad, men jag smälter. För hur skulle världen se ut utan människor som honom. Såna som alltid hjälper till, stöttar, lyssnar. Oavsett om man redan fått sin sista chans.
Min mamma har krockat och hamnat på sjukhus. Och de senaste dagarna har mitt hjärta gått sönder på flera olika sätt. Men han lyssnar, kramar och finns där. Utan att fördöma eller ens ge råd. Det går inte i ord beskriva hur mycket jag älskar honom för att han är precis den han är. Så genomsnäll det bara går.
2 kommentarer:
Oj... Läskigt. Hoppas din mamma återhämtar sig snart.
Ibland känner man att man lever mer än andra gånger. Att en del saker man gör och människor omkring en, är liksom fjuttiga och andra är väldigt viktiga.
Ulrika> Visst är det så. Och även om man gärna skulle vara utan de där stunderna, så tror jag att man lär sig något varje gång.
Skicka en kommentar