Inte helt otippat kanske att just jag skulle få en släng av vad-är-der-vi-håller-på-mig-paniken så här ett par veckor innan utsatt datum. Jag som får livet-är-slut-ångest varenda födelsedag. Så nu ligger jag i sängen och tjurar medans jag hör honom göra bröllops-playlists i vardagsrummet för fullt.
Jag tänker att nu är det slut på att åka på festival och vara lerig och jävlig. Och så är det slut med att åka till Visby och hångla upp solbrända killar. Inget mer bo själv någonsin. Aldrig mer ligga och tycka synd om mig själv för att man är en stackars singel, inget raggandes på tjejer, inget raggandet på killar, inga mer första kyssen, inga mer gå på bio-dejt nervös med handsvett, inte längre kunna göra precis som man själv bara vill, inget sova över hos killkompisar, inget försvinna i några dagar utan att behöva rapportera till någon. Inga tvåveckors tjejresor utomlands för å dansa eller skolka från jobbet i dagar och bara ligga hemma med otvättat hår och poesideppa. Inte kunna inreda som bara man själv vill.
Jag VET, allt det som kommer istället är så jävla mycket niceare, men ändå. Det är ändå någon form av förändring och avslut. Och är det något som jag just är värdelös på så är det sånt..
I guess att det är den berömda pre-wedding-ångesten som infunnit sig. Fan vad jobbig den är!
13 kommentarer:
JAg misstänker att det varit slut med de där grejerna ett bra tag eftersom du och A har varit tillsammans ett tag, men visst ibland är det tråkigt när man tänker på det. Å andra sidan...
Aldrig mer nya svärföräldrar
Aldrig mer oro över att berätta det där i det förflutna
Aldrig mer en massa andra jäkla saker och det ÄR bara en dag som du stressar ihjäl dig för. Även om du inte hinner få rosetter eller vad du nu vill på en stol så blir det bra ändå! Alla bröllop är bra i stort sett och festerna roliga. Det ordnar sig alltihop
Fast det är ju precis som du säger, det du får är så fruktansvärt mycket bättre! Att ha hittat den person som passar dig perfekt och alltid finns där.. som du kan krypa ner bredvid efter en lång utekväll med tjejerna och som ger dig ett stort glas vatten dagen efter. Att vara kär är underbart! En person som känner dig så bra, vet precis vilken mat du tycker om och vilka tv-program, låtar etc som är dina favoriter, det är värt så mycket mer! Tack i övrigt för en bra blogg!
Smul>> *ler lite mellan blöta ögonfransar*
Nej det är ju klart..
Inga fler taskiga förstagångsligg,
inga fler lära-känna-ny-umgängeskrets,
inga fler ensamma kuktråkiga regndagar,
ingen tom lägenhet,
inget mer ingen att älska..
Beauty princess> Jo jag vet.. det här är helt grymt. Han är ju fan otroligt bra! Jag fattar inte ens varför jag blir wacko. Är bara äckligt senimentalt och blödigt lagd.
Be easy, det ordnar sig =)
78 dagar kvar för mig....
Tänkt på detta istället, aldrig är inget fint ord:
- alltid någon som säger "va söt du är" när man minst anar det men som mest behöver det
- alltid någon som väntar hemma när man har haft en blöt kväll på krogen och som man vet att man kan ha sex med, när man vill och om man vill
- alltid någon som kommer med frukost på sängen på ens födelsedag och kanske lite då och då
- alltid någon som älskar en även om man har en dålig hår-kropp-humör-dag
- alltid någon man kan skylla på när soppkorgen är full
Lyckat till!
susie q är du nyförälskad? eller hur har du dresserat din partner???
Det där känner jag igen...har känt så ett tag jag med och jag har ändå 36 dagar kvar till "the big day". Försök att skriva upp alla positiva saker med att gifta sig istället och ta fram den säkert rätt långa listan om du går ner dig i "ångestträsket" igen...bara ett tips, funkar för mig ibland!
Känner så igen mig i det du skriver. Jag har sån ångest över att jag inte haft en annan pojkvän äm min sambo. Jag vet ju att han är den rätta och trivs med han men ändå så får jag lite ångest över att vi ska vara tillsammans för evigt. Ego-tänkandet funkar bara inte när vi bor tillsammans. Dock får man ju ändå lite egentid när han träffar sina polare och jag mina. Kändes så skönt att jag fick gå på krogen med väninnorna utan han när jag fyllde år. Och han får träffa sina kompisar utan mig. Det är det bästa när man varit ihop en längre tid att man faktiskt kan lita på varandra och göra saker på egen hand.
Jag får också ångest över att skaffa barn. Alla tjatar på mig nu känns det som. "ni som varit ihop så länge..." "din lillasyster har ju fått barn.." Jag vill egentligen ha barn men är jag redo att ge upp spontana utekvällar med väninnorna och mysiga kvällar med sambon på tu man hand och att kunna åka på shoppingresor när jag känner för det? Oh well..
Det verkar som att detta är något som de flesta blivande brudar (och brudgummar antar jag??) går igenom.
Jag tror att det faktiskt bara är sunt att våga ifrågasätta sina livsval, istället för att bara blunda och köra liksom.
Det kommer att bli kanon! Det vet du ju!
Åh Gud! Stackars dig! Jag har precis tagit mej ur kallafötterkänslan, men oj vad jobbigt jag hade det. Jag bara tänkte på hur jag skulle kunna dra mig ur allt som har med gifta sig att göra, under tre veckor. Jag var inte ett dugg kär, förstog inte hur jag någonsin svarat ja en gång. Men nu, lyser solen igen! :) Molnen är borta och jag kan njuta igen, det tror jag du med kan snart! Kram till dig, det går över.
gifter mig 4e augusti förövrigt!
Låt ert liv tillsamamns bli som om ni vore nyförälskade...försök hålla tristessen borta...gör de lite tokiga och galna infallen och överraska din partner och för all del dig själv med ibland...:)
Skicka en kommentar