Jag har aldrig gillat att fira mina egna födelsedagar, just för att jag inte alls gillar "all-lights-on-me"-känslan.
Pga detta har jag även alltid varit lite för feg för att hålla grandiosa tal på vänners middagar och just tackat nej till att medverka i Kanal Lokals program om bloggare för att berätta om Bröllopsbloggen. Tråkfegis.
Undrar hur fasiken det ska gå igentligen att stå brud? Snacka om att stå i centrum.
Jag får klä upp min blivande make i någon helsjuk fjäderkreation så att han stjäl all uppmärksamhet helt enkelt.
4 kommentarer:
Känner igen känslan.. Läser en retorik kurs nu som förhoppningsvis kommer råda bot på den känslan.. hmm hoppas kan man ju iafl:P
Synd tycker jag iallafall. Jag ville se dig smiska Anton.
Min sambo/blivande man känner precis på det sättet. Han är extremt känslig för mycket folk och blir alldeles nojig. Det är tur att vi har långt kvar till bröllopet så vi kan planera bort de värsta orosmomenten. Vi kommer nog att gå in i kyrkan tillsammans för då känner man sig inte lika ensam och uttittad ;)
Min sambo/blivande man känner precis på det sättet. Han är extremt känslig för mycket folk och blir alldeles nojig. Det är tur att vi har långt kvar till bröllopet så vi kan planera bort de värsta orosmomenten. Vi kommer nog att gå in i kyrkan tillsammans för då känner man sig inte lika ensam och uttittad ;)
Skicka en kommentar