"Jag tänker aldrig gifta mig"

Man stöter bara på fler och fler anledningar till att folk har, vill eller absolut inte vill gifta sig nu när man pratar bröllop med allt fler. Det är alltid lika intressant att få ta del av olika stories. Hon som främst ser till de juridiska fördelarna nu när de har barn, han som vill åt jättepartajet, kärleksfirarna, traditionsuppföljarna, de religiöst övertygade och så bojkottarna.

Jag var själv en av bojkottarna fram tills för ett år sedan ungefär. Har aldrig varit varesig en firare (lite skraj för att stå i centrum) eller en romantiker av särskilt stora mått, och tyckte att äktenskapet egentligen inte säger mer än vad man kan säga varandra utan en vigsel.

Men så träffade jag mannen som tyckte att det var "såklart att vi ska gifta oss". Inte alls så såklart tänkte jag men började i varje fall att leka med tanken. Letade information, i allt från kyrkans till juristernas resonemang, bläddrade i bröllopstidningar och började sakta drömma mig bort. Behöver väl inte ens säga att jag blivit helbiten nu? Tänker, sover och äter bröllop! Ser romantik i varje liten detalj i vardagen och längtar hur mycket som helst efter att få stå mitt i centrum och lova evig trohet i kyrkan nästa sommar! Man och hustru - på riktigt. Vår lilla start på en familj. Vill berätta för alla hur stor den här relationen är för mig, med äktenskapliga löften och en riktig brakfest för alla våra nära. Är det något som är värt att fira i mitt liv så är det det oerhörda privilegiet att få dela det med någon så underbar som min fästman.
Såklart att vi ska gifta oss!