Så smått försöker vi bli vuxna. Vi tittar på hus, vi försöker göra barn på riktigt, vi planerar dagen då du blir min äkta hälft. Ganska mycket på en gång. Inte så konstigt att vi funderar på om vi verkligen är där än.
Det finns inga måsten för oss just nu, och kanske borde bara njuta av det. Men å andra sidan känns det jävligt rätt. Så rätt har det aldrig varit!
Även om vi är oäkta hälfter som bor på en soptipp och drar omkring med en barnvagn innehållandes vårt bohag istället för vår bejbis kommer jag alltid att älska dig. Alltid.
Men jag ser verkligen fram emot när du tackar ja på vårt bröllop!
1 kommentar:
Jag ska med hög röst säga
- JA TACK!
Skicka en kommentar