Pussar sonen godnatt hundra gånger extra och tänker på allt fint jag har

Ibland känns ju livet jävligt visset, och jag oroar mig lätt för hur det ska bli med saker och ting.
Men så åker jag förbi t-centralen ikväll där tunnelbanan inte stannar pga "olycka" och ser brandmännen som plockar upp resterna av en människa som just hoppat.
Och allt sätts i perspektiv.
Jag vet ingenting om sådan hopplöshet och tack gode gud för det.